Norrsken

Onsdagkväll var det ett grönt långt norrsken på himlen. Men det häftigaste var att det var ett rosa flimmer som kom från början av norrskenet och sen förflyttade sig till slutet, bakom berget. Det va över på en minut ungefär. Har aldrig sett något liknande. Det var hur häftigt som helst. Jag har känt en sådan tomhet sen mamma försvann. Men det där skenet gjorde att jag kände att mamma ändå finns där uppe. Kändes som att hon ville visa mig det. Mina tankar går till boken som barnen fick när vi såg mamma för sista gången.

image

Larver och trollsländor av Doris Stickney

”Nere under vattnet i den lilla damen levde några larver. De levde ett lyckligt liv långt från solen. I flera månader var de mycket upptagna med att simma runt i den mjuka dyn på botten av dammen.

En dag märkte de att en av larverna inte ville vara med. Den klättrade i stället upp för stjälken på en näckros och försvann långsamt utom synhåll. Och de såg den aldrig mer.

”Titta”, sa en larv till en annan larv. ”Nu är det en larv till som klättrar uppför näckrosens stjälk. Vart tror du hon ska?”

Hon klättrade långsamt, högre och högre. Fastän larverna tittade hela tiden, försvann hon så att de inte kunde se henne. Vännerna väntade och väntade, men de såg henne aldrig mer.

”Det var konstigt”, sa en av larverna. ”Tror du inte att hon trivdes med att vara här med oss? Vart tror ni hon tog vägen?” Men ingen visste svaret. Ledaren bland larverna bestämde att de skulle träffas.

”Jag har en idé. Nästa av oss som klättrar upp för näckrosens stjälk måste lova att komma tillbaka och berätta för oss andra vart hon eller han gick och varför.”

”Det lovar vi!” svarade allihop högtidligt.

En vårdag, inte långt efteråt, upptäckte larven som hade föreslagit planen att han själv var på väg uppför stjälken. Uppåt och uppåt klättrade han. Utan att han egentligen förstod vad som hände, hade han klättrat ovanför vattenytan. Nu låg han på ett stort grönt näckrosblad. Utmattad efter klättringen,somnade han.

När han vaknat såg han sig förvånat omkring. Han trodde inte sina ögon. Det hade skett en förvandling av hans gamla kropp. Han upptäckte att han fått fyra silvervingar och en lång stjärt.

Fastän han kämpade emot, kunde han inte låta bli att röra sina vingar.

Värmen från solen torkade bort fukten från hans nya kropp. Han rörde sina vingar igen och plötsligt upptäckte han att han flög ovanför vattenytan. Han hade blivit en trollslända.

Han flög upp och ner i stora cirklar genom luften. Han kände sig glad och nöjd i sin nya värld. Då och då landade den nya trollsländan lyckligt på ett näckrosblad för att vila. När han vilade sig råkade han titta ner mot botten av dammen. Han var alldeles ovanför sina gamla vänner larverna. Där var de. De simmaälvde runt, precis som han själv hade gjort för en liten stund sedan.

Trollsländan kom ihåg vad de lovat varandra. Att nästa som klättrade upp för stjälken skulle komma tillbaka och berätta vart hon eller han försvann och varför. Utan att tänka sig för flög trollsländan ner mot vattnet. Plötsligt slog han emot vattenytan och studsade upp igen.

Nu när han var en trollslända kunde han inte längre komma ner i vattnet.

”Jag kan inte komma tillbaka. Jag försökte, men jag kan inte hålla mitt löfte.” sa han.

”Även om jag kunde komma tillbaka, skulle ingen av larverna känna igen mig i min nya kropp. Jag tror att jag måste vänta tills de också blir trollsländor. Då kommer de att förstå, vad som hände med mig, och vart jag tog vägen.”

Och trollsländan flög lyckligt iväg in i sin nya värld av sol, luft och värme.”

 


Leave a Reply

Your email address will not be published.