Tisdagen den 29/9 2015 förändrades allt. (Min bearbetning är att skriva om denna grymma dag)

Dagen började som en vanlig vardagsmorgon. Gjorde klar Nancy och lämnade henne på dagis.

Efter det hem och duscha och förbereda mig för en inbokad intervju på Rönnskär för en eventuell praktikplats. Att jobba för Boliden skulle jag verkligen vilja göra. Allt gick bra och sen åkte jag hem, ringde och kollade hur mamma mådde då hon haft huvudvärk och varit risig på måndagen. Hon kände sig slut men hon var på stan och shoppade kläder för 60-års festen dom skulle på, på lördag. Jag berättade att jag inte fått tag på trygghetsrådet så jag visste inte om jag behövde någon barnvakt på eftermiddagen. Mamma sa att hon kommer förbi sen hursomhelst och visar upp sina kläder, så får vi se om hon behöver passa Nancy en stund eller inte. Jag sa att kom förbi så kan vi dricka lite kaffe om inte annat. Sen inväntade jag att hämta Nancy på dagis. När jag hämtat Nancy så ringde jag och pratade med mamma igen eftersom Nancy var fikasugen, så skulle kolla hur långt bort hon var. Hon var då på Ica Kvantum och handlade kaffe, som det var ett bra pris på.

P1020190 (2)När mamma kom så visade hon upp sina nya leggings och sin nya tröja. Det var svart-vit rutiga leggings och en fin grå tunika med svart spetsmönster på ryggen. Dom var fina båda två men vi var överens om att dom inte riktigt passade ihop, det blev lite för grått tillsammans. Mamma velade lite om den gråa tunikan, men jag sa att den var fin och den kostade ju inte en förmögenhet, så jag sa behåll den. Mamma fråga Nancy vad hon tyckte, då småskratta Nancy och sa – nä den har ju en lapp där bak. Sen gick hon och hämtade sin sax för att hjälpa momme klippa bort den. Nancy fick klippa bort lapparna på båda plaggen med min hjälp, då hennes sax inte var så värst vass.

Sen satte vi oss vid matbordet och Nancy sa varsågoda. Jag ställde fram fika-fatet framför Nancy som delade upp kakorna mellan oss tre. Sen hjälpte Nancy även till att bryta alla mitt itu. Jag berättade om mitt pysselprojekt för mamma, att det skulle bli en hemmagjort diamant-lampa. Mamma berättade att hon köpt dom första julklapparna idag på Lidl åt pojkarna. Och vi pratade även om att vi skulle fira julen med dem i år och att det hade varit lite folk på förra julen för dem, då det gick magsjuka just då. Mamma klagade lite på värmesvallningar, och att hon ville ta av sig tröjan för att det kändes som att hon höll på att svettas ihjäl för att i nästa sekund sitta och frysa. Jag sa att hon kanske hade feber? Men nä hon hade tagit tempen hemma och den visade ingen feber, men hon trodde att kanske termometern hemma var trasig. När kaffet var uppdrucket så sa mamma att nä nu skulle hon fara hem, hon skulle bara köra förbi och köpa olja åt pappa först. Då svara Nancy från soffan: – Nä du får inte fara än… Om 20 minuter. Eftersom Nancy ville att mamma skulle vara kvar sa mamma åt mig att fara på Rusta och köpa lampan jag tänkte köpa och sen svänga förbi Ica och köpa mer kaffe åt henne och en tårta åt Nisse. Så jag lämnade Nancy och mamma och for på mina ärenden.

P1020192

Direkt jag kom hem och öppnade dörren sa Nancy: – Nu får du fara momme! Sen satte sig Nancy vid datorn och såg på NetFlix. Mamma gick till dörren och började klä på sig. Hon fick problem med att ta på sig skorna då vi hade för kort skohorn ansåg hon. Jag reta mamma lite och hjälpte hon på med skorna. Då sa hon: – Skratta du, när du är 62 år ska jag titta ner från himlen och skratta åt dig. Sen gick hon till Nancy för att säga hejdå och Nancy gav hon en stor puss på munnen.

Jag följde mamma ut och mamma visade mig några plastblommor som hon varit och reklamerat då några blad blivit blåa. Dom hade tagit kort på blommorna och skickat till distributören för att fråga. Mamma visade även upp julklapparna hon köpt. Vi pratade om att jag och Nancy skulle komma och hälsa på henne på fredag och tvätta våran bil. Då sa mamma att det går bra, hon jobbar kväll då. Samt att hon skulle klippa sig på morgonen tror jag det var. Mamma bad mig även ta med kopparsprayen så vi kunde spraya deras postlåda också. Jag vinkade sen hejdå när hon backade ut från våran uppfart.P1020195

Jag började sen förbereda middagen. Nils hade bett om blodpudding, som han egentligen inte ens gillar, till födelsedagsmiddag. Direkt Nils kom in genom dörren hemma så sa Nancy. Pappa vi har paket åt dig. Så det blev paketöppning då. Nancy hjälpte han snällt att öppna. Efter att middagen var uppäten satte jag mig i soffan och kollade på mobilen. Såg på Norran att det var en bilolycka just söder om Byske. Jag läste att det var i södergående riktning, så jag blev inte så orolig. Men jag tänkte att jag ringer och kollar så att mamma är hemma i alla fall. Fick inget svar. Jag ringde då pappa eftersom mamma inte är bäst på att svara i mobilen. Pappa svara direkt. Han berätta att han satt hemma vid bordet och väntade på att mamma skulle komma hem så dom kunde äta middagen. Klockan var då 17.45. Då berättade jag att jag läst om olyckan på norran och pappa sa att han hade hört det på radion. Men han berättade då att det var i norrgående riktning. Jag började då bli orolig och sa att mamma åkte härifrån 16.30. Då blev han också orolig, och bestämde sig för att köra ut och kolla, och skulle sen ringa upp mig. Pappa hade försökt ringa mamma flera gånger och jag också, men hon kunde ju ha fastnat i bilkö eftersom hela vägen var avspärrad. Pappa hann bara ta på sig jackan så svängde polisbilen upp på gården. Pappa ringde mig och sa att det var mamma och att hon var på väg till akuten och att han åkte med polisen in. Han bad mig ringa mina syskon och att vi skulle ses på akuten. Jag ringer först David, sen Markus och sen Simon… varje samtal var jobbigt. Jag visste ju ingenting annat än att hon var på väg till akuten. När jag hade pratat med Markus sa jag åt Nisse: – Varför har jag så många syskon? I efterhand känner jag mig otroligt tacksam för att vi är så många syskon, men just det där samtalet att ringa till alla var jobbigt.P1020329 (2)

Nils stjussar mig till akuten då jag känner mig alldeles för skakis för att köra bil. På akuten blir vi först inledda till ett rum där dom har ett fördraget skynke. Sköterskan pratar med en läkare antar jag och vi blir hänvisade till ett samtalsrum. Jag frågar om hon är vid medvetande, men får till svar att: nej, det är hon ej. Jag sa åt Nisse när vi satte oss i rummet att detta känns inte bra. Strax därefter dyker Simon och pappa upp. En sköterska kommer då in och berättar att hennes liv gick tyvärr ej att rädda. Sen kommer en präst in och vi alla känner oss i chock. Sen kommer Markus och Jennie och därefter David. Var lika jobbigt varje gång att säga att det ej gick vägen.

Frågorna snurrar runt i huvudet. Pappa hade fått mammas klocka av polisen innan han åkte in. Varför hade polisen bara klockan? Vad gör vi nu? Vem måste vi informera? Jag ringde till mammas syskon och berättade. Polisen kom in och berättade allt dom visste och mest troligt hade hennes hjärta stannat mitt under färden. Ett vittne hade sett hur bilen vinglat till och sen åkt ner i diket. Räddningstjänsten hade snabbt varit på plats och gjort allt dom kunde, när dom kom till platsen såg det ut som det stod en övergiven bil i diket då mamma låg över framsätena. Bilen hade åkt av vägen på höger sida och inga krockkuddar hade löst ut.

Vi tjafsade ofta jag och min mor… Jag tror aldrig att jag på senaste tiden sa att jag älskade henne… Nu är det så tomt… Jag älskar och saknar dig mamma och jag hoppas du kan läsa från himlen…

Mamma har ju tjatat om att jag och Nils skulle gifta oss och att hon ville sy min brudklänning. Tyvärr hanns detta aldrig med. Mamma var sugen på att fara på IKEA, vi hade pratat om att vänta tills dom öppnade i Umeå eftersom det är så drygt att köra till Haparanda. Fast samtidigt så hade det varit roligt att fara innan jul och handla julklappar och julpynt.

Nu måste vi lära pappa använda datorn. Lära han betala räkningar och lära han webbshoppa eftersom han hatar att gå på stan och handla.P1020343 (2)

Overkliga verklighet. Livet blev så tomt. Detta var verkligen inget jag trodde vi skulle behöva uppleva på många år. Trodde lätt att vi skulle hinna med allt ovan som var planerat.

Vila i frid älskade mamma!


2 comments

  1. Linda S

    Åh så fint skrivet, tårarna rinner… En klok gammal man sa till mig att det inte spelar någon roll hur mycket man än sagt att man älskar den man förlorar, för det kommer ändå aldrig att kännas som att det räckte… Men i hjärtat vet man ändå att kärleken fanns där och alltid kommer att finnas kvar.

    Och du ska veta att hennes ögon lyste av kärlek varje gång hon pratade om dig och om Nancys upptåg när jag träffade henne på ICA… så jag gick alltid därifrån med ett leende.

Leave a Reply

Your email address will not be published.